Samlarvurmen höll på att göra mig olycklig. Det var Erland Ströms (1892-1971) ord angående den stora samling av samiska bruksföremål, hantverk och konst han köpt till sig under alla sina år i Jokkmokk.
Han flyttade 1921 från Övertorneå för att tillträda som ortens landsfiskal, det vill säga vara den lokale åklagaren, polischef och utmätningsman. Under de 32 yrkesverksamma åren var han under 31 år också ordförande i Jokkmokks sparbank, och samtidigt under 20 års tid också ordförande i Handelsbanken! Inte för att bankuppdragen och konstsamlingen hade något att göra med varandra. Det var familjen som fick lida ekonomiskt när Erland Ström förköpte sig för att utöka sin samling.
Cristina och Tore Öberg har öst ur ett digert källmaterial när det gäller Erland Ströms gärning som myndighets- och privatperson. Det var inte enkelt, vilket framgår redan i förordet. Att vara landsfiskal och en del av överheten som ska följa lagar och regler ställdes tidvis emot levnadsförhållandena och försörjningsmöjligheterna i den ort han verkade vid.
Att skildra den tidens attityder och språkbruk gör att klarlägganden och förklaringar behövs. Författarna är noga med att påpeka att i den löpande texten används alltid ordet same eller samer när det handlar om ursprungsbefolkningen. Men i de citat som förekommer i boken från den tiden har man behållit det som man skrev då, det vill säga lapp eller lappar.
Vi delges ett händelserikt liv. Inte minst tjänstgöringen under andra världskrigets år 1939-45. Från 1940 då Norge invaderas av Tyskland kom en kontinuerlig flyktingström därifrån och måste tas hand om eller till och med begravas på plats ifall de inte överlevde strapatserna. Omslagsbilden är just från en sådan begravning. Två ryska krigsfångar som flytt från ett tyskt fångläger i Norge och svultit ihjäl i en nedrasad renvaktarkåta på fjället i Sverige. Den som förrättar begravningen på bilden är naturligtvis Erland Ström.
Många dramatiska människoöden och händelser återberättas på förtjänstfullt sätt med ett rikt bildmaterial av Cristina och Tore Öberg. Och vill man se vad Erland Ström köpte till sig, eller lyckades beställa av olika konstnärer, så finns föremål samlade av honom utställda på det Svenska fjäll- och samemuséet Ájtte i Jokkmokk.
ISBN:9789163374609 Förlag: Förlag: Cristina och Tore Öberg i samarbete med Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum
#samibibl #samiskbibliotekstjenste #ajttebiblioteket #samernasbibliotek #jokkmokk
Cristina och Tore Öberg har öst ur ett digert källmaterial när det gäller Erland Ströms gärning som myndighets- och privatperson. Det var inte enkelt, vilket framgår redan i förordet. Att vara landsfiskal och en del av överheten som ska följa lagar och regler ställdes tidvis emot levnadsförhållandena och försörjningsmöjligheterna i den ort han verkade vid.
Att skildra den tidens attityder och språkbruk gör att klarlägganden och förklaringar behövs. Författarna är noga med att påpeka att i den löpande texten används alltid ordet same eller samer när det handlar om ursprungsbefolkningen. Men i de citat som förekommer i boken från den tiden har man behållit det som man skrev då, det vill säga lapp eller lappar.
Vi delges ett händelserikt liv. Inte minst tjänstgöringen under andra världskrigets år 1939-45. Från 1940 då Norge invaderas av Tyskland kom en kontinuerlig flyktingström därifrån och måste tas hand om eller till och med begravas på plats ifall de inte överlevde strapatserna. Omslagsbilden är just från en sådan begravning. Två ryska krigsfångar som flytt från ett tyskt fångläger i Norge och svultit ihjäl i en nedrasad renvaktarkåta på fjället i Sverige. Den som förrättar begravningen på bilden är naturligtvis Erland Ström.
Många dramatiska människoöden och händelser återberättas på förtjänstfullt sätt med ett rikt bildmaterial av Cristina och Tore Öberg. Och vill man se vad Erland Ström köpte till sig, eller lyckades beställa av olika konstnärer, så finns föremål samlade av honom utställda på det Svenska fjäll- och samemuséet Ájtte i Jokkmokk.
ISBN:9789163374609 Förlag: Förlag: Cristina och Tore Öberg i samarbete med Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum
#samibibl #samiskbibliotekstjenste #ajttebiblioteket #samernasbibliotek #jokkmokk
För att leva som Enocksson gjorde måste han ha stått ut med ensamhet, kanske ha haft ett drag av eremit. Men han var inte osocial, utan uppskattade i stort sett alla former av umgänge. Han avstod tills mot äldre dagar från «fast» kvinnligt sällskap. Han var minst sagt noggrann, oerhört envis, lyssnade sällan på andras goda råd, men var allmänt sett en skrupulöst tillförlitlig person av den gamla skolan, «en rejäl karl.»
Denna avhandling om skogssamerna behandlar förändringarna i deras samhälle 1650–1800. Bland allmänheten är skogssamerna inte lika kända som fjällsamerna. En del forskning om skogssamerna har genomförts men då i sammanhang där den fjällsamiska forskningsdelen legat i förgrunden. I avhandlingen påvisas att skogssamerna hade kontroll på utvecklingen av sina näringar: De var därmed aktörer på en social och samhällelig nivå i samebyn, Arvidsjaurbyn. Omkring år 1800 skulle denna ordning, på grund av statliga åtgärder, komma att försvagas.
Lockrenar och motstånd handlar om olika minoritetsfolks motstånd i norra Sibirien. Ett motstånd som för övrigt finns överallt i världen.
